Ale

Få saker slår att sätta sig på en riktig engelsk pub i London eller på den engelska landsbygden och beställa en riktig ale från tapp. Alen är äldre än lagerölen och bryggningen skiljer sig en aning åt från den ljusa drycken som de flesta förknippar med öl. Bland annat så är jästemperaturen vid alebryggning en aning högre vilket leder till så kallad överjäsning som bildar ett skum ovanför ölen samtidigt som det också påverkar smaken. Alen är oftast lite mörkare i tonen och mustigare i smaken än vad lagerölen är. Det är inte helt ovanligt att den bittra humlesmaken tränger igenom mer. Även om alen förmodligen är vanligast i Storbritannien så finns den i många olika utföranden i flera olika länder och såväl Tyskland, Nederländerna, Österrike och Belgien med flera har sina egna kända varianter. Alen har till och med nått till USA som vanligtvis föredrar ljus budweiser.

Ale bryggd i kloster

Förutom den engelska alen i form av real ale eller engelsk bitter så är förmodligen den belgiska trappistölen en av de mer kända alesorterna. De flesta har nog vid åtminstone ett tillfälle snubblat över en Chimay och kanske till och med en Westmalle eller en Rochefort. Det som utmärker trappistöl är att den bryggs i kloster av så kallade Trappistmunkar och förutom i Belgien, som har flest trappistkloster, finns de även i Nederländerna, Österrike, Italien och till och med i USA. Trappistölen är känd för sin lyxiga och höga kvalitet och sin fyllighet, sötma och höga alkoholhalt. En del menar att det är den felande länken mellan öl och vin och glasen som ölen dricks ur påminner ofta om vinglas till formen.

En stout är en stout är en ale

Även om stout oftast anses stå för sig själv så tillhör den faktiskt alefamiljen. Så nästa gång du sitter med en skummande Guinness så kan du tänka på att det du dricker faktiskt är en ale som råkar vara en stout.